Det gör ont!
Igår tog dom bort Mestur, den finaste och snällaste hästen på den här jorden. Han var så genomsnäll och go! Han var storebror till min första hästkärlek Reykur, en riktigt fint syskonpar. Nu är han borta. Men han har det nog bra i himmelen. Tänker på Åsa, hans ägare som har haft honom sen han såg världen för första gången, 16 år.. Hennes trotjänare. 
Men jag är samtidigt lycklig, för nu slipper han smärtan, inget djur förtjänar att gå runt med konstant smärta.
häst, häst, ingen protest..
I helgen lördag och söndag ska jag på ridläger, som jag längtar!
Att få spendera två hela dagar i stallet tillsammans med hästarna och Eveliina kommer bli helt sjukt kul. Det kommer vara fint väder så jag hoppas på i alla fall en ridtur ut i naturen.
Kan det bli denna vackra donna jag får rida?
Hon är helt sjukt fin och rör sig väldigt graciöst.
Vore en riktigt kul upplevelse i sådant fall,
det är precis som när man var liten och fick önska hästar till lektionen ;)
Cornetto
Haha, är så full i skratt! Tror ni jag kom ihåg kameran/mobilen när vi åkte till stallet igår? ICKE! Så jag har inte tagit sågra kort, men jag ska dit fler gånger, jag hoppas på att rida där varannan vecka. Igår så red jag en kille som heter Cornetto, han var min drömhäst när jag red på den här ridskolan när jag var yngre. Fick aldrig rida honom då, skoj att få rida honom nu.
Han är himla fin faktiskt, har ett ganska lunkade steg ingen jättepigg kille men han går fint och såfort jag sätter mig tillrätta i sadeln och tänker på att inte översvanka och att sätta mig tillrätta med benen så följer han mig fint. Men, nästa gång hoppas jag på en lite piggare totto så jag kan fokusera lite mindre på att driva på ;)
Förlåt ni som inte är ett dugg intresserade av hästar, men jag blir så glad av det att jag måste dela med mig!
